Tysklands närings- och energiminister Katherina Reiche har aviserat en omläggning av landets vätgasstrategi. I ett nytt policydokument med tio förslag framgår att regeringen vill frångå EU:s strikta definition av ”grön vätgas” – så kallade RFNBO, renewable fuels of non-biological origin – och i stället ge stöd även till annan lågkoldioxidvätgas.
– Alltför komplexa krav, som EU:s snäva definition av grön vätgas, kommer att avskaffas och ersättas med pragmatiska kriterier, heter det i dokumentet. Lågkoldioxidväte ska behandlas lika.
Beslutet kan få stor betydelse för hur snabbt industrin kan ställa om. EU kräver att minst 42 procent av vätgasen i industrin och 1 procent i transportsektorn ska vara RFNBO år 2030, en nivå som av många bedöms som svår att nå.
EU:s regelverk och tysk kritik
EU:s definition, som fastställdes i en delegerad akt 2023, innebär att elektrolysörer måste använda el från nya förnybara anläggningar, antingen via direktkoppling eller från 2028 genom kraftköpsavtal (PPA). Från 2030 gäller timvisa matchningskrav mellan elproduktion och vätgasproduktion. Dessutom får de nya anläggningarna inte ha byggts med statligt stöd.
Syftet är att undvika att grön el som annars hade gått till elnätet ersätts med fossil el. Men reglerna har kritiserats för att bromsa investeringar. Den tyska regeringen menar att en mer flexibel modell behövs för att komma igång med större volymer och för att skapa efterfrågan i sektorer som raffinaderier, kemi och stål.
Berlin går sin egen väg i vätgaspolitiken
Reiche lyfter också fram att inledande satsningar bör riktas dit betalningsviljan redan finns eller där efterfrågan kan ökas med ”ekonomiskt och administrativt rimliga medel”. Ett exempel som nämns i dokumentet är klimatneutral processvärme i industrin.
Samtidigt vill Berlin ersätta dagens mål om 10 gigawatt elektrolysörkapacitet till 2030 med flexibla mål kopplade till faktiska projektbehov.
EU:s krav på transport och industri
Tyskland måste fortfarande förhålla sig till EU:s bredare regelverk. Den senaste förnybarhetsdirektivet (RED III) kräver att industrin ökar andelen grön vätgas till 60 procent år 2035. Transportsektorn omfattas också av bindande mål:
- Från 2030 ska alla EU-länder ha publika vätgasstationer i varje större stad och var 200:e kilometer längs det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).
- Sjöfarten måste minska sina växthusgasutsläpp med 2 procent från 2025, stigande till 80 procent 2050. Användning av RFNBO får dubbelräknas fram till 2033.
- Inom flyget krävs att 1,2 procent av bränslet 2030 utgörs av syntetisk fotogen, framställd med grön vätgas och infångad koldioxid. Kravet höjs successivt till 35 procent 2050.
Dessa regler skapar en tydlig marknad för grön vätgas och dess derivat, men Tyskland vill alltså bredda stödet till andra former av lågkoldioxidväte för att inte riskera förseningar.
”Energiomställningen måste bli mer realistisk”
I en presskommentar betonade Reiche att framgången för Tysklands energiomställning nu avgörs av balans mellan klimatmål och konkurrenskraft:
– Utbyggnaden av förnybar energi är utan tvekan en framgång – i dag kommer nästan 60 procent av vår el från vind, sol och andra källor. Men energiomställningen står vid ett vägskäl. För att lyckas måste tillförlitlighet, försörjningstrygghet, överkomliga priser och kostnadseffektivitet stå i centrum.
Hon fortsatte:
– Endast med säker, ren och prisvärd energi kan vi trygga jobb, behålla konkurrenskraft och stärka den sociala sammanhållningen. Vi behöver en ärlig bedömning nu. Energiomställningen kan bara lyckas med mer pragmatism och realism.
Reiche framhöll att politiken måste undvika felinvesteringar och överreglering, och i stället fokusera på marknad, teknologisk mångfald och innovation.
– På så sätt lägger vi grunden för en energiomställning som inte bara är klimatneutral, utan också krisresistent, ekonomiskt hållbar och tillförlitlig för alla, sade hon.
Källor: Investing in Hydrogen 2025 / tyska närings- och energidepartementet vis Hydrogen Insight
