Mittuniversitetet, Holmen Iggesund driver tillsammans med RISE ett projekt för att uveckla cellulosakomponenter i grafenkompositelektroder. Kristallin i nanocellulosa kan vara del av lösningen och resultaten är lovande.
– Projektet är en del av en lång utvecklingskedja där vårt fokus är mer hållbara elektrodmaterial. Genom att nyttja kompetensen från pappersindustrin kan vi skala upp till låg kostnad och med goda miljöaspekter, säger Christina Dahlström, projektledare och docent vid Mittuniversitetet.
Christina Dahlström har ägnat många år åt att jobba med mikrofibrillär cellulosa, ett material som ger bra elektroder.
– En av de stora utmaningarna har varit avvattningen. Därför ville vi utvärdera även andra sorters cellulosamaterial.
Elektrodmaterialen har än så länge tillverkats på labbskala där den elektrokemiska prestandan och ett antal materialegenskaper utvärderats. Magnus Hummelgård, projektdeltagare och docent vid Mittuniversitetet är optimistisk till resultaten.
– Vi har som första milstolpe att utveckla elektrodtekniken så att den kan användas inom superkondensatorer. Sådana komponenter har applikationsområden som mellanlagring och effektbalansering, säger han.
I projektgruppens pilotförsök finns redan en produktionstakt av elektrodmaterial på drygt tio kvadratmeter per minut, vilket enligt Magnus Hummelgård är tio gånger snabbare än befintlig produktionsindustri av elektrodmaterial.
– Den kanske mest spännande upptäckten är att vår teknik är direktkompatibel med litiumjonbatteriområdet vilket visar på teknikens mångsidighet, då främst som anodmaterial. En spännande vision är att gå vidare med det spåret och se om vi kan realisera även batteriets katodsida. Detta skulle betyda att vi får ett batteri som är betydligt mer hållbart jämfört med dagens tekniker.