Från min skånska horisont konstaterar jag nu att alla de dystraste förutsägelserna kring elkrisen slagit in. Höga elpriser och elbrist leder till stora svårigheter för enskilda och för företag. Folk har börjat ställa ut gravljus, med namn på dem som inte kan betala räkningarna och företag som tvingas lägga ner. Kommunalrådet i Tomelilla (m) intervjuades i SR P4 och var ilsken på regeringen som han menade inte förstod allvaret i situationen, inte minst eftersom det blir Sveriges kommuner som kommer att sitta med kostnaderna, minskade löneintäkter och ökade sociala kostnader. Det är svårt att inte hålla med.
AV SVEN OLOF ANDERSSON HEDEROTH
Särskilt beklämmande blir det att tvingas uppleva att elbolagen hotar med kronofogden när vanliga människor inte kan betala sina skyhöga räkningar. Elproduktionen har ju inte blivit dyrare, de höga räkningarna genererar bara extremt stora vinster hos elbolagen och kassaklirr hos staten.
Det saknas inte lösningsförslag, inte minst har den dynamiske Bengt Ekenstierna i Malmö föreslagit den så kallade BEKEN-modellen för att komma bort från den förödande marginalprissättningen där all el prissätts efter den dyraste kilowattimman. Avskaffandet av en sådan prissättning är egentligen en självklarhet och det är obegripligt varför inte politiken anammat dessa principer, kanske tillhör det här avdelningen för ”frågan kom upp fel”? Inte kan väl en visserligen välmeriterad men ändå pensionerad fd kraftbolagsdirektör från Malmö veta bättre än rikseliten i utredningssverige? (Jo, det är möjligt.) Man skyller än på Putin och än på EU, fastän gaspriserna har stabiliserats och flera EU-länder redan infört liknande regelverk med mycket goda resultat som följd. Oavsett vad EUs regelverk säger kan det rimligen inte vara avsikten med en Europeisk Union att kasta ner enskilda medlemsländer i fördärvet.
En ständigt återkommande kritik mot den nya regeringen är att de inte hållit vad de lovat vad gäller att hitta en lösning på elkrisen och att alla stödåtgärder tar för lång tid. Sant är att det i valrörelsen ställdes ut löften som stegrade förväntningarna, vilket var såväl otaktiskt som dumt. Däremot kan man tycka att det är tämligen övermaga av den tidigare regeringens företrädare, som ju faktiskt är de som är ansvariga för denna katastrof, att kräva av den nya regeringen att de ska fixa problemet på bara ett par veckor. Men man kanske ska se det som att den förra regeringen har en alldeles otrolig tillit till den nya regeringens förmåga till mirakel. Kanske beundrar Magdalena Andersson & Co Kristersson-trion mer än de vill låta påskina?
De senaste beskeden från regeringen om att man vill revidera miljöbalken och möjliggöra mer kärnkraft på fler platser än de hittillsvarande ger i vilket fall hopp om att man verkligen tänker ta tag i frågan.
Hela diskussionen präglas av ett väldigt svenskt sätt att tänka: Vi vill ha kompensation av staten fastän staten förutom att ha orsakat problemet samtidigt är den största profitören på de höga priserna. Sådana plåsterlösningar löser emellertid inte problemet. Man måste komma till botten med själva problemet, och det är bråttom. Jag föreslår en raket i tre steg:
- Sänk elskatten. En bra början. Att minska momsen på el (inklusive skatt) är en lika bra fortsättning. Det borde man kunna göra omedelbart. I min elräkning för december utgjorde skatter (inklusive moms) hela 42% av totalsumman.
- Därefter handlar det om att finna en ny prissättningsmodell som tar oss ur den omedelbara knipan. Eftersom produktionskostnaden för el inte förändrats borde det inte vara svårt. Oavsett vad EU säger.
- Till sist måste ny basproduktionskapacitet byggas. Så påverkas balansen mellan tillgång och efterfrågan. Därmed långtidssäkras låga priser och tillgången på el för att möjliggöra den industriella utveckling som behövs och för att svenska folket ska slippa att frysa. Om regeringens nya planer blir verklighet kanske vi kan ha ny kapacitet på plats 2030! Bara sju svåra år kvar…
Varsågod Kristersson, Busch och Pehrson. Det här måste lösas. Här är receptet. Miraklernas tid är inte förbi!
