Debatt - Den ryska invasionen i Ukraina har krossat myten om förnybara energikällor

Enorma satsningar på vindkraft har försatt Europa i ett hopplöst energipolitiskt läge och bäddat för Rysslands angreppskrig mot Ukraina, skriver Bjørn Lomborg. Foto: Karsten Würth/Unsplash

Den förödande ryska invasionen av Ukraina har fångat hela världens uppmärksamhet. Medan världens fokus med rätta ligger på det mänskliga priset och lidandet, har krisen satt ljus på behovet av att få ett slut på beroendet av rysk olja och gas. För att nå den ambitionen måste vi vara pragmatiska och investera i vettiga alternativ, inte ägna oss åt önsketänkande kring förnybar energi.

Varje dag spenderar världen mer än en miljard dollar på fossila bränslen från Ryssland, enligt Bloomberg. Som den ukrainska utrikesministern Dmytro Kuleba twittrade bekostar nu de pengarna "mordet på ukrainska män, kvinnor och barn”. Vi måste få ett slut på det beroendet.

Detta har dock visat sig vara lättare sagt än gjort: Under årtionden har världen växlat biljoner dollar mot fossila bränslen från Sovjetunionen och senare Ryssland. Vår fortsatta användning av Kreml-stödd olja och gas avslöjar två obekväma sanningar.

För det första håller tillgången till pålitlig energi uppe grunden för det moderna samhället och få är villiga att ge upp dess fördelar. Tillgång till billig, pålitlig energi som finns i överflöd har varit hörnstenen i den industriella revolutionen och mänskliga framsteg.

För det andra har man sålt in en huvudsakligen osann historia om att förnybara energikällor kan ge oss energioberoende. Aktivister och regeringar har argumenterat för idén att förnybar energi kan ersätta fossila bränslen och samtidigt fortsätta tillhandahålla billig, riklig och pålitlig energi, vilket är avgörande för att ge energisäkerhet och samtidigt lösa utmaningen med den globala uppvärmningen. Den ryska invasionen har krossat denna myt och avslöjat att den inte är något annat än önsketänkande - särskilt för Europeiska unionen.

I decennier har EU sagt att förnybar energi kan ge energisäkerhet eftersom den kan produceras på hemmaplan och inte behöver importeras. Men de viktiga förnybara energikällorna sol och vind är opålitliga eftersom de bara fungerar när solen skiner eller vinden blåser. För att leverera tillförlitlig kraft dygnet runt behöver sol- och vindkraft backas upp av gas. Således bidrar EU:s gröna energipolitik till att betala Ryssland mer än en halv miljard dollar varje dag, mestadels för fossila bränslen och särskilt gas, för att backa upp europeisk sol- och vindkraft.

Sol- och vindkraftsförespråkare framhåller att batterier kan bli ”gamechangers” när solen inte skiner och vinden inte blåser. I själva verket kan alla batterier i Europa bara lagra el i 1 minut och 21 sekunder av kontinentens genomsnittliga elbehov – därefter måste vi åter förlita oss mest på fossila bränslen som backup. Som jämförelse är det vindstilla i Tyskland under vinterhalvåret mer än fem dagar i streck i snitt.

Dessutom utgör el bara en femtedel av Europas totala energiförbrukning, av vilken nästan tre fjärdedelar täcks av gas och andra fossila bränslen. Trots hajpen levererar sol och vind mindre än 4 procent av Europas totala energi. När Tysklands förbundskansler Scholz hävdar att förnybar energi kommer att göra Tyskland "oberoende och mindre mottagligt för utpressning" har han inte förstått poängen, eftersom ineffektiv sol- och vindkraft inte rår på kalla hem. El används bara i liten utsträckning till uppvärmning, medan gas står för nästan 40 procent av den, enligt Eurostat.

Mycket mer av Europas energi till värme kommer från världens äldsta energikälla, vedeldning. Även om trä i princip är förnybart, kan en ökad mängd skogar som avverkas ha en enorm inverkan på den biologiska mångfalden. Dessutom släpper trä ut mer koldioxid än kol när det förbränns, och det importeras och transporteras ofta på dieselfartyg från USA. Reuters rapporter att för närvarande kommer mer än hälften av EU:s totala förnybara energi från förbränning av träpellets.

Slutsatsen är att vi behöver bättre alternativ till rysk olja. Tyskland har precis stängt tre kärnkraftverk och kommer att stänga ytterligare tre till slutet av året. Men att stänga dessa befintliga kärnkraftverk är en dum idé. Alla de största kostnaderna har redan tagits, så att hålla dem igång ger inte bara energioberoende utan också otroligt billig, pålitlig och koldioxidfri energi.

Europa borde också överväga produktion av egen naturgas genom fracking, som USA har gjort. Det finns gott om potentiella fynd i Polen, Frankrike och Rumänien. Fracking skulle kunna leverera billig energi – och fullständigt energioberoende. Tekniken har minskat de amerikanska utsläppen dramatiskt. Även om det finns allvarliga farhågor kring fracking kan de flesta lösas med ett bra regelverk.

Tyvärr har större delen av Europa förkastat fracking på grund av en överdriven rädsla, som spridits med finansiellt stöd från Ryssland. Ändå visar amerikanska studier tydligt att de generella fördelarna med fracking i hög grad uppväger merkostnaderna.

För att uppnå verkligt oberoende måste vi gå till botten med och studera de realistiska alternativen. Vi måste kräva mer än de lättviktiga strävandena efter mer sol och vind. Vi måste investera i forskning och utveckling inom ett brett spektrum av potentiella energikällor. Till exempel är byggkostnaderna för tredje generationens kärnkraftsteknik, som skulle ge säker och pålitlig energi, för höga. Forskning och utveckling kring fjärde generationens kärnteknik skulle potentiellt kunna ge oss möjlighet att generera enorma mängder kraft till låg kostnad.

Samordnad forskning kommer inte bara att ge nödvändigt energioberoende utan också erbjuda en realistisk lösning på det långsiktiga klimatproblemet. Denna forskning kommer ta tid, så på kort sikt är fracking det mest pragmatiska alternativet. Med förnuftiga regleringar kan man genom att följa USA:s exempel generera riklig, billig gas och enorma ekonomiska fördelar, samtidigt som utsläppen minskar. Av avgörande betydelse är att detta, i skuggan av Putins krig, kan framstå som ett relativt snabbt och realistiskt sätt för Europa att närma sig energioberoende.

Text: Bjørn Lomborg Översättning: Simon Matthis

bild
Bjørn Lomborg.