En anledning till att klimatfrågan är så hett debatterad är att jordens klimat är ett oerhört komplext system och att det därmed är mycket svårt att förutsäga hur det kommer att utvecklas. Det blir inte heller lättare av att klimatet influeras av både mänsklig påverkan och naturliga faktorer som är bortom vår kontroll.
Många klimatstudier målar upp en ganska mörk bild av framtiden, men nya norska klimatberäkningar visar att det kan finnas skäl till en viss optimism. Norrmännens resultat tyder nämligen på att målsättningen att begränsa den globala uppvärmningen till mindre än 2 grader Celsius är mer realistisk än vad många befarat.
Den norska studien tar fasta på det faktum att den globala uppvärmningen planat ut under 2000-talet. Under hela 1990-talet steg jordens medeltemperatur stadigt. Sedan millennieskiftet har temperaturökningen emellertid mer eller mindre avstannat och även havstemperaturen har stabiliserats något. Detta trots att både koldioxidutsläppen och andra utsläpp som tros bidra till den globala uppvärmningen har fortsatt att öka.
Under 2011 ökade till exempel de globala utsläppen av koldioxid med 3 procent till 34 miljarder ton, vilket är den högsta siffran någonsin. Av dessa 34 miljarder ton kom hela 31,6 miljarder ton från fossileldade förbränningsanläggningar, som huvudsakligen eldar kol och olja. Koldioxidutsläppen styrs alltså nästan helt av eldningen med kol och olja, som inte ser ut att minska då vi till exempel vet att många nya kolkraftverk byggs i både Kina, Indien, Tyskland och på många andra platser.
Enligt den norska studien har dessa utsläpp inte lika stor betydelse för den globala uppvärmningen som man tidigare trott, vilket är goda nyheter eftersom det betyder att våra chanser att få situationen under kontroll ökar.
Ett mått som ofta används för att illustrera klimatets känslighet är hur mycket den globala medeltemperaturen skulle öka om mängden koldioxid i atmosfären skulle fördubblas i jämförelse med koldioxidnivåerna före industrialiseringen, omkring 1750. Om vi fortsätter i samma takt som idag riskerar detta att ske runt 2050.
Här kommer emellertid klimatets komplexitet in och en rad så kallade återkopplingsmekanismer, som hur faktorer som moln, avdunstning, snö och is påverkar varandra, gör denna siffra svår att uppskatta. Enligt IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är den förmodligen någonstans mellan 2 och 4,5 grader Celsius, men mest sannolikt cirka 3 grader Celsius. Genom att utgå från data från 2000-talets första årtionde fick de norska forskarna emellertid ett förvånande resultat.
Det norska projektets klimatmodell tog både hänsyn till alla de mänskliga faktorer som kan tänkas bidra till klimatförändringar och naturliga variationer i klimatet.
- Vi använde en metod som lät oss se hela jorden som ett gigantiskt laboratorium där mänskligheten har genomfört ett kollektivt experiment genom våra utsläpp av växthusgaser och partiklar, vår avskogning och andra aktiviteter som påverkar klimatet, förklarar projektledaren Terje Berntsen, vid Universitetet i Oslo och CICERO (Center for International Climate and Environmental Research).
Då data från år 2000 till år 2010 matades in i modellen fick de en klimatkänslighet vid fördubblade koldioxidnivåer som landade på 1,9 grader Celsius, vilket är betydligt lägre än tidigare uppskattningar. Enligt Bernsten kommer denna temperaturökning dessutom inte att uppnås förrän koldioxidnivåerna varit fördubblade under en längre tid, eftersom haven fördröjer effekten med flera årtionden.
Bernsten förklarar det låga värdet med att tidigare uppskattningar överskattat klimatets känslighet på grund av den kraftiga temperaturökningen under 1990-talet.
- Utöver en långsiktig uppvärmning ser vi troligtvis naturliga variationer i klimatsystemet som kan ske över flera årtionden. De naturliga förändringarna resulterade i en snabb global temperaturökning under 1990-talet, medan de naturliga variationerna mellan 2000 och 2010 kan ha resulterat i den utplaning vi observerar nu, säger Bernsten.
