Elräkningarnas matematik

Den genomsnittliga effekten från våra vindkraftverk varierar kraftigt, inte bara i korta intervall utan även under längre perioder. I den här figuren framgår tydligt hur produktionsgenomsnittet varierat under första halvåret 2021 med låg produktion dels i januari, dels från 1 maj till slutet av juni. Den första perioden av bleke gjorde att vi kom nära en nätverkskollaps. Den andra perioden medförde extremt höga priser.

Med stigande oro betraktar man sin elräkning numera. Elpriserna i somras har tidvis varit tiofaldigt högre än året innan, i alla fall i Elområde 4 där jag bor. Hur är det möjligt? Den miljöpartistiska regeringen har ju gång efter annan lovat att vindkraft skulle vara billigare än kärnkraft. Borde då inte priserna sjunka när man lägger ner kärnkraftverk och bygger nya vindkraftverk för allt vad tygeln håller? Den gröna sidan av svensk politik har ju försäkrat oss om att vindkraft skulle vara så mycket billigare än kärnkraft och att det i själva verket var kärnkraftens olönsamhet som utlöste nedläggningarna av reaktorer.

Vad hände då, sommaren 2021? Marknadskrafterna gäller väl fortfarande? Jo, det gör de. Man kan förmoda att förbrukningen varit relativt oförändrad jämfört med 2020. Men hur är det med produktionen? Kärnkraftsproduktionen är låg, Ringhals-3 är avstängd för en förlängd revision. Där saknas ca 1100 MW. Vindkraften har också haft urusla produktionsresultat (se figur). Dessutom har sommaren varit torr, vilket sammantaget med den reducerade kärnkraftstillgången och den svaga vindkraftproduktionen gjort att vattenkraften utnyttjats mer än vanligt. Därmed är nivån i vattenmagasinen mycket låg samtidigt som tillrinningen varit på en extremt låg nivå. Allt detta sammantaget ger oss en svag tillgång på el.

 

bild
Den översta grafen visar de vattenmängder (=energi) som strömmat till. Det man kan se är att från juni är årets tillrinning mycket låg (torrår). Det får naturligtvis konsekvensen att fyllningsgraden är lägre, vilket man kan se i den andra grafen. Vi ligger mycket under ett normalår. Om man har ett sådant läge borde man göra allt man kan för att spara vatten. Till exempel exportstopp.

Men det finns en faktor till som förundrar. Under hela den här perioden (i skrivande stund finns bara statistik t o m juni men inget tyder på att juli och augusti kommer att avvika nämnvärt) har stora delar av svensk elproduktion exporterats, motsvarande ca 2 500 MW effekt i genomsnitt. Den vindkraftsproduktion som hade kunnat användas till att upprätthålla vattennivåerna går istället på export.

Är det överraskande? Nej, inte alls. Majoriteten av de vindkraftverk som byggs i Sverige idag har utländskt ägande. De existerar endast i samklang med s k Power Purchase Agreements där ägaren själv vill säkra sin elförsörjning med svensk vindkraft. Jag uppfattar dessa anläggningar som en ö i Energisverige. De har inget med svensk elproduktion att göra och bidrar inte alls till svensk elförsörjning. Med andra ord, nedlagda svenska kärnkraftverk ersätts inte av vindkraft. De ersätts inte alls. Däremot dräneras svensk vattenkraft.

Det pågår för närvarande cirka 60 kärnkraftsprojekt i världen. De flesta är lättvattenreaktorer av beprövad typ, men det sker också en mycket snabb utveckling av små modulära reaktorer, SMR. Indien, Kina, Ryssland, USA, Storbritannien har sådana projekt i gång. I Danmark driver företaget Seaborg ett projekt med en mycket lovande SMR-konstruktion. Nederländerna har öppnat för nya kärnkraftverk. Estland projekterar kärnkraftverk tillsammans med Vattenfall. Kärnkraftverk med sina tunga turbin-/ generatoranläggningar ger nödvändig nätstabilitet. Kärnkraftverk fungerar oberoende av väder och vind. Kärnkraftverk ger inga utsläpp, vare sig av koldioxid eller andra ämnen. Det som idag kallas kärnavfall kan bli framtidens energiråvara i nya reaktorkonstruktioner.

Svensk elproduktion behöver ny kärnkraft. Man måste ersätta de nerlagda kärnreaktorerna med sex nya. Sex stora reaktorer av samma typ som det som snart tas i drift i Finland, eller 50–100 SMR, skulle innebära ett effekttillskott om 10 000 MW. Stabil, billig, väderoberoende elproduktion utan stora ingrepp i naturen som kommer att fungera in på 2100-talet. Med en sådan kapacitet är vägen fri för koldioxidfritt stål, datacenter, elbilar, snabbtåg och vad man nu kan önska sig.

Sven Olof Andersson Hederoth