”Viktigt att skilja stora miljöproblem från små”

Regeringen meddelade nyligen om ett förslag där man vill satsa på rent hav, för en summa om 600 miljoner kronor. I satsningen ingår bland annat att sanera miljöfarliga vrak, finansiera projekt mot övergödning och stärka skyddet av marina områden.

Magnus Karlsson, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, menar dock att satsningen är felriktad, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Han lyfter bland annat ett forskningssamarbete om en sammanställning och utvärdering av hur miljöförhållandena utanför de svenska skogsindustrierna har utvecklats under de senaste 50 åren. Dessa vattenområden är några av Sveriges mest undersökta och miljömässigt väldokumenterade platser. Drygt 400 tekniska rapporter och vetenskapliga artiklar ska ligga till grund för utvärderingen.

Resultaten visar generellt att spridningen av miljöfarliga ämnen från fiberbankar – exempelvis kvicksilver, dioxiner och PCB – numera är liten. Halterna av dessa ämnen i fisk som lever hela sitt liv i anslutning till utsläppsområden har successivt minskat och är i många fall bara marginellt förhöjda. Betydelsen av dessa utsläpp för kommersiellt viktiga arter som exempelvis lax, som lever större delen av sitt liv frisimmande i södra Östersjön, är givetvis ännu mindre, skriver Magnus Karlsson.

Han menar att den stora källan till föroreningar i fet fisk från Östersjön, och som skapar stora problem för det småskaliga lokala kustfisket, är framför allt atmosfäriskt nedfall av luftburna föroreningar, som till stor del har sitt ursprung i förbränningsprocesser med låg teknisk standard i södra och östra Europa.

Det skulle alltså, enligt forskaren, vara att slänga pengar i sjön, om en satsning genomförs på att sanera fiberbankar på 40 platser längs Bottniska viken. Men Magnus Karlsson lyfter också områden som faktiskt skulle behöva saneras – som Oxundasjön utanför Upplands Väsby, där det finns fem ton PCB upplagrat inom ett begränsat område.

Han menar att det principiellt inte är fel att minska förekomsten av föroreningar i vattenmiljön. Men lyfter att de som arbetar inom miljöområdet behöver bli bättre på att skilja stora miljöproblem från små, att rangordna och prioritera mellan åtgärder och våga ställa olika samhälleliga miljömål mot varandra för att åstadkomma de bästa helhetslösningarna. IVL föreslår att man i stället för att sanera kvarvarande fiberbankar:

• Utveckla och anpassa de miljöövervakningsprogram som finns utanför industrierna så att man på ett vetenskapligt grundat sätt kan följa den återhämtning av ekosystemen som redan sker och om behov uppstår kan sätta in åtgärder i de fall de verkligen är motiverade.

• Industrin fortsätter att trimma och optimera sina processer och därigenom håller kvar en så stor del som möjligt av restutsläppen i fabrikerna. Det är den strategi som med framgång tillämpats sedan 1970-talet och som det fortfarande finns viss förbättringspotential med.

• Sverige gentemot EU driver frågan om förbättrad förbränningsteknik i södra och östra Europa där de största utsläppen av dioxiner sker i dag.

• Att kustfisket anpassas till de förhållanden som råder. Användningen av PCB började förbjudas på 1970-talet men det finns fortfarande stora mängder kvar i det biogeokemiska kretsloppet även om halterna successivt sjunker med några procent per år. Det behövs utveckla kontrollprogram och anpassa fisket så att vi fiskar på rätt arter, bestånd, årstider och platser och därigenom ser till att hålla halter av föroreningar så låga som möjligt i en, i övrigt, mycket förnäm och välförvaltad födoresurs som exempelvis lax och strömming från Östersjön utgör.