Vid Linköpings universitet startar nu ett forskningsprojekt för att ta reda på om ett batteribytessystem kan vara ett alternativ till konventionell laddning för elbussar och lastbilar.
Forskningsprojektet kommer att genomföras genom ett samarbete mellan Norges institutt for väg- og transportforskning, Universitetet i Linköping och en expertgrupp. Projektet ska titta på om det är möjligt att byta batterier i tunga fordon i Sverige och i så fall hur det ska gå till. Tekniken används redan i stor skala i Kina.
På våra mer inhemska banor erbjuder biltillverkaren Nio möjligheter till batteribyte som ett alternativ till konventionell laddning.
Längre livslängd
Ett batteribytessystem innebär flera fördelar jämfört med konventionell laddning med kontakt eller strömavtagare. Ett batteribyte kan ske inom några minuter, medan laddning av tunga fordonsbatterier tar lång tid. Dessutom kan bussen och batterierna ha oberoende livscykler.
En elbuss har oftast betydligt längre livslängd än batterierna och bör därför helst ha nya batterier minst en gång. Du behöver inte tänka på det här problemet med ett batteribytessystem.
Tekniskt sett vet vi att ett batteribytessystem kommer att kunna fungera – det gör det redan i Kina. Utmaningen ligger i att man egentligen talar om ett helt nytt affärssystem där en aktör äger batterierna och en annan fordonet. Det måste finnas aktörer som är villiga att bygga upp infrastruktur, samt äga och driva den. Utöver detta har du kort med tid. Inom loppet av ett par år kommer alla europeiska lastbilstillverkare att ha elektriska långdistanslastbilar på sitt program och bland andra Daimler Truck och Traton har meddelat att de kommer att ha elektriska turbussar på sitt program från 2026.
Och så är det förstås frågan om vad som händer med höghastighetsladdningen på vägen. Den kommande laddningstekniken MCS (Megawatt Charging System) kan göra det möjligt att ladda en fjärrbuss med en räckvidd på 40 mil på bara 15–20 minuter, det vill säga inte avskräckande mycket längre än det tar att byta batteri.
Källor: Norges institutt for väg- og transportforskning, Universitetet i Linköping och en expertgrupp.