ITER-fusionsprojekt förbereder en reviderad tidtabell

ITER-projektet är föremål för tillsyn av den franska kärnkraftstillsynsmyndigheten, Autorité de Sûreté Nucléaire (ASN). Foto: ITER

Projektet International Thermonuclear Experimental Reactor (ITER) meddelar att effekterna av Covid-19 innebär att dess nuvarande schema, för generering av första plasma år 2025 och starten av deuterium-tritium-drift år 2035, kommer att försenas. 

En ny tidtabell utarbetas och tillkännages efter utnämningen av en ny generaldirektör.

ITER är ett stort internationellt projekt vars mål är att bygga en tokamak-fusionsenhet i Cadarache, Frankrike, utformad för att bevisa genomförbarheten av fusion som en storskalig och kolfri energikälla.

Testdrift

ITER:s målsättning är dessutom är att så småningom starta en första testdrift med hjälp av 500 megawatt (under minst 400 sekunder kontinuerligt) och med 50 megawatts plasmavärmeeffekt.

Det verkar som om ytterligare 300 megawatt-elektricitet kan behövas vid drift. Ingen el kommer att genereras vid ITER.

Trettiofem nationer samarbetar för att bygga ITER - Europeiska unionen bidrar med nästan hälften av kostnaderna för dess konstruktion, medan de andra sex medlemmarna (Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Ryssland och USA) bidrar lika mycket till resten av totalkostnader.

Bygget påbörjades 2010 och det ursprungliga första plasmamåldatumet för 2018 ändrades till 2025 av ITER-rådet 2016.

Inte oväntat

Med tanke på projektets omfattning och dess förstklassiga karaktär har förseningar i tidsplanen inte varit oväntade eftersom bygget av byggnader och annan utrustning har genomförts enligt unika tekniska specifikationer.

Men ITER-projektgruppen trodde att man skulle kunna hålla tidsplanen tills Covid-19 drabbade Frankrike, med inskränkningar och lockouter.

- Flera fabriker som tillverkar ITER-komponenter stängdes ner, vissa av dem i månader och när de startade om upptäckte vi att arbetsstyrkan och antalet hade reducerats markant, meddelar ITER.

Sedan pandemins höjdpunkt 2020 har man accepterat att det skulle behövas en justering framåt av första plasmamåldatumet 2025, har det ännu inte reviderats eftersom ITER-rådet bad organisationen att fortsätta att övervaka och rapportera om situationen när pandemin och dess effekter fortskred. Som ITER uttryckte det, "det var ingen mening att sätta en ny baslinje när vi inte hade all information".

Behov av en ny generaldirektör

Under juli 2022 presenterades en ny tidsram för ITER-rådet, men rådet har först inlett sitt sökande efter en ny generaldirektör, efter Bernard Bigots död i maj, och rådet vill säkerställa att varje nytt baslinjedatum "ägs så att säga" av den nya generaldirektören.

Detta innebär att även ifall den nya generaldirektören kan tillkännages i september, förväntas det ändå inte föreligga något nytt schema som överenskommits och som kan presenteras förrän i april 2023.

En talesman för ITER påpekade att måldatumet för 2025 fastställdes utan att oförutsedda händelser hade tagits i hänsyn.

ITER-projektet är föremål för tillsyn av den franska kärnkraftstillsynsmyndigheten, Autorité de Sûreté Nucléaire (ASN). I sin senaste uppdatering står det:

- Året 2021 kännetecknades särskilt av förberedelsen av den första sektorn av vakuumkammaren, med installationen av dess utrustning och termiska skydd i monteringshallen, för att kunna överföra den till Tokamak-byggnadens schakt vid ett senare tillfälle. En andra sektor har anlänt till byggarealen och skall också installeras."

Uppdatering

Uppdateringen innehåller ett tillägg om att "arbetet på platsen och tillverkningen av utrustning fortsätter" även om det skulle bli en försening av målet för 2025 och "revideringen av schemat, som innehåller även bedömningen av effekterna av covid-19-pandemin.

I maj i år uppnådde ITER en stor milstolpe för maskinmontering, där den första undersektionen av ITER-plasmakammaren lyftes och sänktes sedan ner i maskinbrunnen. ITERs plasmakammare, eller vakuumkärl, rymmer fusionsreaktorerna och fungerar som en första säkerhetsbarriär.

Pre-lift-test

Plasmakammaren kommer att bildas av nio kilformade stålsektorer som mäter över 14 meter i höjd och väger 440 ton. Verktygen för undermontering av sektorn - vart och ett cirka 22 meter i höjd och som väger cirka 860 ton - är utformade för att bära vikten av en vakuumkärlsektor, två tornformade fältspolar och silverbelagda termiska sköldar, som tillsammans väger cirka 1200 ton.

Efter ett fullständigt pre-lift-test, den första fullsektor-underenheten, som består av en vakuumkärlsektor med dubbla väggar, en tätt monterad termisk skärm och två D-formade vertikala supraledande elektromagneter som kallas toroidfältspolar.

Källa: ITER/IEA