Ideologiskt styrd elförsörjning hot mot industri och samhälle

Intressena bakom de gigantiska svenska fossilfria stålprojekten riskerar att ha tagit sig vatten överhuvudet i sin övertygelse att de nya stålverkens enorma elaptit skall kunna tillgodoses via vindkraften uppbackad av en vattenkraft som redan idag kör på maxnivå. En period med dåligt med vind skulle kunna få ödesdigra följder. Ett torrår för vattenkraften skulle innebära än värre störningar. Nu har man börjat snegla på finska jättereaktorn Olkiluoto 3 (här till höger) för att få loss mer el. Kärnkraft i Finland är ok, men i Sverige vågar man inte ens tala om kärnkraften, trots att alla egentligen vet att det är detta man ska satsa på. Istället famlar man efter helt onödiga och dyra lösningar med vätgas för att kunna lagra el från den nyckfulla vindenergin. Foto: TVO

En artikel i Dagens Industri den 20 april 2021 beskriver elbehovet för de nya processerna för fossilfritt stål, man räknar med cirka 80 TWh per år. Det är ca 60% av all el som förbrukas i Sverige. I ett SVT-inslag härförleden förklarade dessutom företrädare för stålföretagen att man ville ha vindkraft som energikälla eftersom den är hållbar.

80 TWh motsvarar ungefär 20 000 vindkraftverk om 2 MW med 25% kapacitetsfaktor. Investeringsbehovet för den utbyggnaden blir cirka 500 miljarder kronor. Svindlande siffror.

Man kan naturligtvis tänka sig att i stället bygga sex kärnkraftsreaktorer av samma typ som den finska Olkiluoto-3. Man skulle då sannolikt komma undan med kanske 300 miljarder men man skulle då få el även när det är vindstilla!

Men, det finns ett gigantiskt men i hela ekvationen. Vindkraftverken har en livslängd om ca 20 år. Det betyder att efter 20 år måste man investera lika mycket pengar igen. Om man sprider ut byggnationen av alla dessa vindkraftverk över till exempel 20 år så har man ett årligt investeringsbehov för att försörja den gröna stålindustrin om 25 miljarder kronor. Varje år. I all framtid. Ett kärnkraftverk med en livslängd om kanske 80 år behöver också reinvesteringar, men inte i den storleksordningen.

Det här ger upphov till en rad funderingar. Planerna på fossilfritt stål är inte nya, ändå lade man ner fullt fungerande kärnkraftverk. Är det bara brister i logiskt tänkande eller vet inte den ena handen vad den andra gör? Stålindustrins branschorganisation Jernkontoret har tagit fram en ”Klimatfärdplan”. I den framgår att stålindustrin inte tolererar ens mycket korta (sekunder) strömavbrott. Hur man ska säkra detta med vindkraft är oklart. Kanske kommer det att finnas teknik för att lagra el, men all lagring ökar kostnaderna. Vad händer om det blir ett torrår, och vattenkraften ger betydligt mindre än normalt? Det enkla svaret på dessa frågor är att storskalig, väderoberoende och stabil elproduktionskapacitet behövs. De länder som har en stor andel kärnkraft har också betydligt lägre elpriser. Om Sverige ska behålla sin basindustri är kärnkraft ett måste.

Den svenska stålindustrin omsätter cirka 100 miljarder om året. Kommer man att klara de höga kostnaderna för elektriciteten? Just nu verkar man vara övertygad om att marknaden är beredd att betala mer för grönt stål. Om inte riskerar detta extremt kapitalintensiva projekt att kollapsa. Riskerna är enorma. Gigantiska projekt kan också bli gigantiska fiaskon.

Hur handskas regering, myndigheter och andra aktörer med detta? Kanske har de senaste vintrarnas snötäcke orsakat snöblindhet bland beslutsfattarna. Man är besatt av klimatfrågan och tycks räkna med att alla synder blir förlåtna bara man reducerar koldioxidutsläppen. Lika besatt är man av att stänga de sista resterna av det svenska kärnkraftsprogrammet, som paradoxalt nog kom till för att minska Sveriges oljeberoende. Regeringen med sina små gröna män och kvinnor i spetsen spenderar skattepengar utan hämningar för att åstadkomma en ideologiskt styrd industri och elförsörjning. Jernkontoret skriver till och med i sin Klimatfärdplan att man begär av politiken att ”satsningen Industriklivet säkras över mandatperioder”. Det är svårt att tolka detta som något annat än en önskan om avsteg från grundlag och demokratiska spelregler.

Ingen regering, inte ens en med små gröna personer, kan bestämma bortom nästa allmänna val.

 

bild
Sven Olof Andersson Hederoth