Energi och Industridagarna - Skademekanismer i ångturbiner

Ångans sammansättning har i kombination med hur den övergår till droppar och vätskefilm på turbinbladen stor betydelse för de skador som uppstår i en ångturbin. Foto: FreeImages.com/Mireque Kodesh
Barry Dooley, redogjorde under Matarvattenkonferensen IAPWS:s internationella riktlinjer för ångrenhet i ångturbiner och hur man genom att följa dessa oftast kan undvika skador. Foto: Structural Integrity Associates

Text: Alarik Haglund

 

Barry Dooley från konsultföretaget Structural Integrity Associates närvarade vid Matarvattenkonferensen på årets Energi & Industridagar för att prata om den kemiska miljön och skademekanismerna i ångturbiner. Barry tipsade om hur man kan undvika problem med beläggningar och korrosion, som kan orsakas av orenheter i ångan.

Barry Dooley har medverkat vid utarbetandet av internationella riktlinjer gällande ångrenhet i olika ångturbiner för IAPWS (International Association for the Properties of Water and Steam) och under sin presentation redogjorde för dessa riktlinjer och hur de kan bidra till att man slipper skador.

– Det är troligtvis den mest aktuella och omfattande beskrivningen av miljön och problemen i fasövergångsområdet i ångturbiner som finns, sa Barry Dooley, som tillägger att dokumentet i detalj förklarar hur övergången från överhettad ånga till droppar och vätskefilm på turbinbladens yta går till och hur detta i kombination med ångans sammansättning påverkar de skador som uppstår.

Tvådelad process

Barry Dooley förklarade att processen är indelad i två delar. När ångturbinen är i drift styrs skademekanismerna av den dynamiska miljön i turbinen. I fasövergångsområdet expanderar och kyls ångan, vilket leder till kondensation. Det kan då bildas beläggningar av salter, oxider och andra föroreningar direkt på ytorna i ångans väg.

Enligt Barry Dooley är emellertid miljön i ångturbinen, då den stängs av, också viktig. Om avstängningen inte sker på ett korrekt sätt kan syresatta vätskefilmer bildas som ett resultat av hygroskopiska effekter, som gör att vissa material kan ta upp vattenmolekyler från omgivningen. Detta kan i sin tur leda till gropbildning, som oftast är föregångaren till korrosion.