Mötesplatsen för dig inom energibranschen, jun, 26 2017
Senaste Nytt

Tror på CCS av biobränslen

Foto: Hanna S Backman
Foto: Hanna S Backman
Publicerad av
Henrik Ståhl - 12 apr 2010

Biorecro är det första företaget i världen som applicerar CCS-teknik på biobränslen. Efter att ha arbetat upp partnerskap och låtit kvalitetsgranska sig planeras nu lagringsprojekt i ett flertal länder. Vd Henrik Karlsson tror på ett genombrott inom kort.

Biorecro samarbetar endast med producenter av bioenergi och pappersmassa som bioeldade kraftvärmeverk, etanolfabrikörer och biogasanläggningar.

Henrik Karlsson, hur stort är intresset för CCS av biobränsle?– Andra länder har kommit längre än Sverige. I Norge har man haft kommersiella CCS-system i drift i mer än tio år, bland annat vid gasfälten Sleipner- och Snövit. CCS kan bli väldigt stort, även CCS från biobränsle, både i Sverige, Brasilien och mellersta Afrika. Brasilien är en av de absolut mest intressanta marknaderna med stora biomassaresurser. Det finns en stor potential för internationella samarbeten inom BECCS-området. Bland annat tittar vi på att ta koldioxid från Sverige och lagra i Norge. Samtidigt är det komplexa system, eftersom lagring av koldioxid bygger på samarbeten över disciplingränserna. Det behövs geologer, kemister, ingenjörer, ekonomer, jurister och biologer för att åstadkomma detta.

Ni jobbar i ett projekt finansierat av det amerikanska energidepartementet. Vad handlar det om?– Det handlar om hur man kan finansiera system för lagring av koldioxid. Nu är det bara drivet av forskningsmedel och för att genomföras i stor skala behövs marknadslösningar.

Varför har ni valt att samarbeta just med USA och Norge?– USA har kommit väldigt långt inom området. Framför allt är man duktig på geologi och seismik, vilket beror på att man har gas- och oljeindustrier i landet. Av samma orsak samarbetar vi med norrmännen. Vi får exempelvis stöd av svenska Tillväxtverket och norska Innovation Norge för en studie av svensk-norska BECCS-system. 

Ni har jobbat med olika företag för att förverkliga er affärsidé. Hur ser detta ut i praktiken?– Vi har jobbat med de tekniska och juridiska förutsättningarna för det vi gör tillsammans med Det Norske Veritas. Ovanpå det har vi byggt en struktur som bygger på Det Naturliga Stegets systemvillkor. Där har vi fått hjälp med att se processerna ur ett helhetsperspektiv där vi väger in saker som miljöhänsyn och global resurspotential.

CCS-tekniken, att lagra koldioxid, har funnits ett tag. Varför används den inte flitigare tror du?– Det är först nu som många insett att vi måste ta till krafttag för att mota en ökning av koldioxidhalten i atmosfären. Sen är det naturligtvis en kostnadsfråga. Tekniken är dyr, och man har inte riktigt hittat en modell för vem som skall betala för CCS.

Hur ställer ni er till de inom energibranschen som fortfarande är skeptiska till att man behöver göra något åt koldioxidutsläppen?– Vi på Biorecro tror att klimathotet är en realitet. Visst är det bra att vara skeptisk, men det finns ett överväldigande vetenskapligt stöd som har övertygat oss. Dessutom handlar det inte om att tro eller inte tro, utan om att inte chansa. Kostnaderna och effekterna av klimatförändringarna är så pass allvarliga att vi inte har råd att riskera att det händer. Även om omställningen som krävs är jättestor, i synnerhet för energisektorn, så är det nödvändigt att ta den kostnaden.

– Vetenskap handlar om det vi inte kan motbevisa. Man kan aldrig vara hundra procent säker på någonting. Allt handlar om sannolikheter. Det föreligger en kulturkrock mellan det vetenskapliga och det vardagliga tänkandet. Vi vill oftast veta om saker är rätt eller fel, och dela in verkligheten i svart eller vitt. När det gäller klimatfrågan måste vi istället fråga oss hur riskerna ser ut och hur vi skall möta dessa risker. 

I februari kom en nyhet om att FN:s klimatpanel IPCC har gjort en miss i fackgranskningen angående när Himalayas glaciärer kommer att smälta. Katastrofen ligger inte så nära som en uppgift gjort gällande i just detta fall. Hur påverkar det er syn på hur farligt det är med koldioxidutsläpp?– Med tanke på hur många forskare som är inblandade och hur komplex klimatfrågan är, så ska vi inte bli förvånade om det finns enstaka felaktigheter i de stora rapporterna. Avslöjandena kring dessa felaktigheter påverkar inte de vetenskapliga slutsatserna. Däremot skapar de ett mediebrus som många använder för att blanda bort korten när det gäller hela klimatfrågan. Det är väldigt olyckligt och inte ett dugg vetenskapligt.

Vilka paralleller kan man dra mellan att lagra koldioxid och att lagra kärnavfall?– Vissa jämför koldioxidlagring med lagring av kärnavfall. Tekniskt sett och ur ett riskperspektiv är det två vitt skilda saker. Exempelvis är inte koldioxid giftigt som kärnavfall, vi andas till och med ut gasen i varje andetag. Likheterna ligger på en social och kulturell nivå. Det tror jag beror på att båda frågorna innehåller så många komplexa delar att de skapar samma känsla av osäkerhet, trots att de rationella riskerna är helt olika. Detta gör det också svårt för lekmän att fatta beslut. En liknande osäkerhet och beslutsvånda såg vi i klimatfrågan i Köpenhamn.

Det var mycket tal om koldioxidutsläpp inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Hur gör ni för att hålla intresset uppe för frågan?– Att hitta smarta lösningar för att undvika klimatförändringar har snarare blivit ännu viktigare efter den politiska kollapsen i Köpenhamn. I synnerhet ökar behovet av negativa utsläpp, det vill säga att kunna rena atmosfären och minska mängden koldioxid, till exempel med hjälp av BECCS.

Ni är ett miljöteknik-, eller med andra ord, cleantechföretag. Hur definierar ni det?

– Väldigt många företag vill definiera sig som cleantech just nu, men jag tycker att cleantech handlar om att kärnverksamheten ska ha som syfte att förbättra miljön. Å andra sidan är det självklart positivt att alltfler företag vill vara gröna och ser nyttan med att inte förstöra vår jord.  

FAKTABiorecro grundades 2007 och har sitt huvudkontor i Stockholm. De BECCS-projekt som för tillfället är under utveckling finns i Europa och USA. BECCS, Bio Energy with Carbon Capture and Storage, är en typ av koldioxidlagring, CCS (Carbon Capture and Storage) där man använder koldioxid från biomassa istället för koldioxid från fossila utsläpp. Koldioxiden samlas in vid massaindustrier, biomasseeldade kraftverk, etanolfabriker och biogasanläggningar. Därefter komprimeras den och pumpas ned i geologiska formationer ett par kilometer under jordytan, i samma slag av bergart som fossila bränslen finns i. Den koldioxid som finns i biomassan har i sin tur sugits upp av växter och träd från atmosfären. Genom att den lagras undan, minskar halten koldioxid i atmosfären. På så sätt är det möjligt att inte bara hejda utsläppen, utan även att återvända till förindustriella nivåer av koldioxid i atmosfären. Många forskare ser BECCS som en nödvändighet för att nå till exempel 350 ppm-nivån. För att förverkliga BECCS-systemen, erbjuder Biorecro företag att städa upp sina utsläpp genom att skapa motsvarande negativa utsläpp med BECCS-teknologin. 

SÅ LAGRAS KOLDIOXIDEN

Tekniken att lagra koldioxid handlar om de följande fyra stegen:

AVSKILJNINGKoldioxid avskiljs ur rökgaser och processutsläpp vid större industrikällor, så att den blir så ren som möjligt för att kunna lagras.

TRANSPORTKoldioxiden komprimeras sedan till ett högt tryck som motsvarar trycket på mer än tusen meters djup. I detta skede är koldioxiden flytande och transporten till lagringsplatsen sker via rör eller skepp.

LAGRINGDe platser som är lämpliga för lagring, är geologiska formationer som har egenskaper som liknar de som i miljontals år har lagrat olja och naturgas. En vanlig sådan lagringsplats är salina akvifärer som består av porös sandsten fylld med saltvatten. Vid lagringsplatsen borras hål ned till mellan 1000 och 3000 meters djup, dit den komprimerade koldioxiden pumpas ned och sipprar ut i saltvattnet genom porerna i stenen. Ovanpå akvifären ligger det ett tjockt berglager som fungerar som ett lock som inte släpper igenom koldioxiden. På så sätt kan den inte komma upp till markytan igen.

SÄKERHETDen koldioxid som pumpas ned i salina akvifärer binds med tiden allt starkare till saltvattnet för att under årtusenden omformas till sten. För att säkerställa att inget oförutsett inträffar när koldioxiden sprutas in i akvifären, övervakas den geologiska formationen med hjälp av seismiska instrument.