Mötesplatsen för dig inom energibranschen, sep, 22 2017
Senaste Nytt

Oviss framtid för svensk kärnkraft

Vattenfall har fortfarande för avsikt att köra samtliga reaktorer vid Forsmarks kärnkraftverk i 60 år. Foto: Vattenfall/Hans Blomberg
Vattenfall har fortfarande för avsikt att köra samtliga reaktorer vid Forsmarks kärnkraftverk i 60 år. Foto: Vattenfall/Hans Blomberg
Den internationella prägeln var tydlig och Kärnteknik 2015 lockade till sig både besökare och talare från ett stort antal länder. Foto: Alarik Haglund
Den internationella prägeln var tydlig och Kärnteknik 2015 lockade till sig både besökare och talare från ett stort antal länder. Foto: Alarik Haglund
Publicerad av
Alarik Haglund - 05 jan 2016

Kärnteknik 2015, årets upplaga av det kärnteknikseminarium som varje år anordnas av Inspecta, ägde rum den 11 till 12 november på Arlanda och fokus låg i år på hur den svenska kärnkraftens framtid ser ut efter att både Eon och Vattenfall beslutat att stänga ner reaktorer i förtid på grund av ekonomiska skäl. Konferensens första dag ägnades åt att diskutera frågor som på olika sätt rörde kärnkraftens roll i framtidens energisystem. Även om situationen i Sverige stod i centrum under dagen samlade seminariet deltagare från hela världen och den internationella prägeln var tydlig.  

Den första dagen av Kärnteknik 2015 inleddes med att Magnus Arbell från Inspecta medgav att kärnkraftsbranschen måste vara beredd på att möta en tuff affärsmiljö, vilket ställer stora krav på aktörerna i branschen.

- Vi har under det senaste året fått höra att två av de största aktörerna här i Sverige, Vattenfall och Eon, har fattat beslut om att stänga ner kärnreaktorer, vilket får följder för hela branschen, säger Magnus Arbell.

Han påpekar emellertid även att det också finns nya affärsmöjligheter och tar Finland, där en ny reaktor planeras, som exempel.

- Vi på Inspecta tror att kärnkraft kommer att vara en viktig del av elsystemet i Sverige och vår strategi är att fortsätta vara en stark partner till våra kunder i framtiden, avslutar Magnus Arbell.

Förlustaffär för kärnkraftsbranschen

En av de första talarna var Ingemar Engkvist från E.ON, som i juni i år meddelade att de inte kommer att återstarta reaktor 2 vid Oskarshamns kärnkraftverk efter ett omfattande moderniseringsarbete och som även beslutat att fasa ut reaktor 1 i Oskarshamn.

Ingemar Engkvist diskuterade under sitt föredrag de ekonomiska förhållandena i Sverige för befintliga kärnkraftverk. Framförallt riktade han skarp kritik mot effektskatten på kärnkraft, som han pekade ut som den faktor som får bägaren att rinna över och som genom att göra el från kärnkraft dyrare att producera än marknadspriset på elektricitet förstör kärnkraftsbranschen.

- Om effektskatten på kärnkraft togs bort skulle vår produktionskostnad komma ner i marknadspriset, knappt, förklarar Ingemar Engkvist.

Omotiverad skattehöjning

Istället har effektskatten på kärnkraft höjts. En höjning som enligt Ingemar Engkvist inte är berättigad.

De två motiveringar som gavs för att höja effektskatten med 17 procent tidigare i år var enligt Ingemar Engkvist att det var en anpassning till den allmänna prisnivån och att de svenska kärnkraftverken är helt avskrivna. Eftersom det i det här fallet är elpriset som är det viktiga menar Ingemar Engkvist emellertid att en anpassning till rådande prisnivå borde ha resulterat i en sänkning av effektskatten med minst 50 procent, eftersom det är så mycket som elpriset sjunkit sedan 2008 då effektskatten justerades senast. Ingemar Engkvist påpekar också att Eon bara under det senaste året investerat 42 miljarder kronor i svenska kärnkraftverk och att de med andra ord är långt ifrån helt avskrivna.

Uppmanar till handling

Om elpriserna i Sverige fortsätter att vara lägre än kärnkraftens produktionskostnader befarar Ingemar Engkvist att fler reaktorer hotas av stängning, men han tillägger att vissa reaktorer ligger bättre till än andra.

- De reaktorer som har de bästa förutsättningarna för att klara sig igenom denna svåra period är givetvis de största och de nyaste och det finns två av dem: Oskarshamn 3 och Forsmark 3, berättar Ingemar Engkvist.

E.ON förväntar sig emellertid negativa kassaflöden för alla de svenska reaktorerna i flera år framöver och Ingemar Engkvist anser därför att det för att kunna investera i dessa reaktorer och hålla dem i drift är nödvändigt att tänka långsiktigt. Om man inte kan behålla en positiv syn på framtidsutsikterna på lång sikt ser det enligt Ingemar Engkvist mörkt ut för kärnkraftsbranschen.

Ingemar Engkvist påpekar också att det faktiskt finns initiativ som skulle kunna ha en positiv inverkan. Bland annat nämner han regeringens energikommission, under ledning av energiminister Ibrahim Baylan. Han understryker emellertid att det är viktigt att energikommissionen förstår att vi måste agera nu och att nya strategier inte kan vänta till exempelvis 2020.

Vattenfalls framtidsplaner

Annika Glas delade sedan med sig av Vattenfalls planer för framtiden, som inkluderar både långtidsdrift och avveckling.

När det gäller Vattenfalls svenska kärnkraftsflotta berättar Annika Glas att effektuppgraderingsprogram slutförts vid Ringhals 3 och 4 och vid Forsmark 2. En uppgradering planeras också vid Forsmark 1 någon gång kring 2021. Den planerade uppgraderingen vid Forsmark 3 har emellertid skjutits upp av ekonomiska skäl. Hon berättar också att Vattenfall fortfarande planerar för 60 års drift av Ringhals 3 och 4 och samtliga reaktorer vid Forsmarks kärnkraftverk, vilket innebär att omkring halva reaktorernas livslängd återstår och att de kommer att vara i drift fram till mellan 2040 och 2045. Som de tidigare meddelat har Vattenfall däremot beslutat att avveckla reaktor 1 och 2 vid Ringhals kärnkraftverk, vilket kommer att ske mellan 2019 och 2020. Detta beslut baserades enligt Annika Glas på ekonomiska faktorer.

Långtidsfrift

Alla de större investeringar som krävs för långtidsdrift i 60 år har enligt Annika Glas redan gjorts och de stora komponenter, som ånggeneratorer, turbiner, transformatorer och generatorer, som behöver bytas ut är antingen redan utbytta eller håller på att bytas ut.

Flera utmaningar återstår emellertid för 60 års drift och Annika Glas nämner bland annat de sprickkänsliga material som återstår i reaktorer och interna reaktordelar, strålningsförsprödning av reaktorernas tryckkärl, vilket främst är ett problem för tryckvattenreaktorer, och vad hon kallar för nya åldringsfenomen. Hon har ingen anledning att tro att dessa utmaningar kommer att sätta stopp för verksamheten, men de måste tas med i beräkningarna.

Annika Glas ser också en risk för kompetensbrist när det gäller kokvattenreaktorer, eftersom antalet reaktorer av det här slaget sjunker kraftigt i Europa.

Bland de framtida investeringar som kommer att behövas för att klara 60 års drift återfinns bland annat säkerhetsuppgraderingar till följd av Fukushima. Den största av dessa åtgärder är enligt Annika Glas oberoende härdkylsystem, som ska ha installerats på alla svenska reaktorer innan 2020.

Avveckling

Annika Glas berättar också att Vattenfall fokuserar allt mer på avveckling. Utöver den planerade avvecklingen av Ringhals 1 och 2 påbörjade de 2014 avvecklingen av forskningsreaktorerna R2 och R2-0 i Studsvik. Dessutom ska de 2018 börja avveckla sina reaktorer i Tyskland och avvecklingen av Ågestaverket är planerad till 2020.

Avveckling handlar enligt Annika Glas till väldigt stor del om planering och Vattenfall lägger därför just nu ner mycket energi på att utveckla långsiktiga avvecklingsstrategier för de reaktorer som ska avvecklas.  Hon talar också om att Vattenfall arbetar enligt principen att avvecklingen ska skötas av en annan organisation än den som sköter driften. I juli 2015 bildades därför BU Decommissioning, en ny affärsenhet inom Vattenfall som ska ansvara för allt nuvarande och framtida avvecklingsarbete.

Annika glas understryker också att det är mycket viktigt att avvecklingen sker säkert och kostnadseffektivt om vi i framtiden vill kunna bygga nya kärnkraftverk i Sverige.

- Om vi misslyckas med detta kommer ingen att vilja investera i nya kärnkraftverk, säger Annika Glas.

Händelserikt år

Michael Knochenhauer vid Strålsäkerhetsmyndigheten, som pratade om kärnkraftens utmaningar ur ett myndighetsperspektiv, började med att kommentera de stora förändringar som skett sedan han började på Strålsäkerhetsmyndigheten i augusti förra året, både generellt inom kärnkraftsindustrin och när det gäller säker drift av kärnkraftverk.

- Efter valet hade vi regelbundna möten med Vattenfall för att diskutera ny kärnkraft. Det har vi inte längre. I våras beslutades det istället att några av de äldre reaktorerna skulle stängas ner före det ursprungliga tidschemat, förklarar Michael Knochenhauer.

Michael Knochenhauer medger att den kommande övergången inom svensk kärnkraft från normal drift till avställningsdrift och storskaliga avvecklingsprojekt är en extra utmaning och en utmaning som de var till stor del omedvetna om för bara nio månader sedan. Han påpekar emellertid också att Sverige även i fortsättningen kommer att ha ett ansenligt kärnkraftsprogram med lång livslängd. Han anser dessutom att säkerhetsstatusen hos de svenska reaktorerna är god och att kompetensnivån och kompetensutvecklingen på nationell nivå ser bra ut. Trots förändringarna anser han därför att mycket kommer att fortsätta som vanligt i framtiden.

Viktig roll för klimatet

Flera av talarna pratade också om kärnkraftens roll när det gäller att minska de globala koldioxidutsläppen.

Ferenc Toth, en oberoende konsult som tidigare jobbade för IAEA, diskuterade i sin presentation klimatförändring och kärnkraftsekonomi. Han pekade ut kärnkraften, tillsammans med vattenkraften och vindkraften, som de energislag som enligt ett stort antal studier är de energislag som har lägst koldioxidutsläpp. Eftersom den globala energisektorn står inför en tveeggad utmaning, i och med den snabbt ökande efterfrågan på energi i kombination med behovet av att minska utsläppen av växthusgaser för att motverka klimatförändringen, och eftersom kärnkraften dessutom kostar betydligt mindre än oregelbundna förnyelsebara energikällor argumenterar Ferenc Toth därför för att kärnkraften inte bör begränsas i EU:s kommande klimatförändringsöverenskommelse.

Johan Svenningsson från OKG, som talade om stabilitet i en instabil värld och behovet av en trygg energiförsörjning, ser också kärnkraften som en av nyckelfaktorerna för att vi ska kunna minska koldioxidutsläppen.

- Om vi verkligen tror på klimatförändring och vill bekämpa koldioxidutsläppen har kärnkraftsbranschen ett viktigt uppdrag att ytterligare stärka kärnkraftens roll, säger Johan Svenningsson.

Ny kärnkraft i Finland

I Finland ser situationen annorlunda ut än i Sverige, med bland annat betydligt högre elpriser, och behovet av ny produktionskapacitet i kombination med behovet att hålla utsläppen av växthusgaser nere gör att kärnkraften spelar en nyckelroll.

Janne Liuko från det finska företaget Fennovoima, som grundades 2007 för att bygga ett nytt kärnkraftverk, rapporterade om projektets status. Han talade om att projektet för närvarande befinner sig i tillståndsfasen och att reaktorn av typen AES-2006, som ska levereras av ryska Rosatom, planeras att tas i drift 2024. Han berättade också att det nya kärnkraftverket är ett nyetableringsprojekt, men att en tillfartsväg till byggnadsplatsen i Pyhäjoki blev färdig i oktober 2015.

Annons