Öresunds vatten kluckar kristallklart utanför Barsebäck. Miljön kring kärnkraftverket har klarat 25 års drift utan problem. Det visar den omfattande radiologiska kartläggning som nu börjar bli klar:
– Resultatet är bättre än vi trott även om vi inte hade förväntat oss några jättemängder, konstaterar Lars Karlsson och Leif Roth på Barsebäck.

 Båda leder ett arbete som aldrig någonsin tidigare gjorts i Sverige. De håller nämligen i trådarna för jobbet som ska jämna Barsebäck med marken. Lars Karlsson som projektledare för den radiologiska kartläggningen och Leif Roth som bas för själva rivningsplanen. Totalt arbetar ett tiotal personer med Barsebäcks framtida hädanfärd, exklusive konsulter och entreprenörer.

I ett första skede har det gällt att ta reda på miljöföroreningar och var dessa finns i anläggningen. För tre år sedan började planeringen och de två senaste åren har över 7000 prov tagits och analyserats från området motsvarande 42 fotbollsplaner.
– Vi började med att intervjua personal som jobbar eller har jobbat här, och att gå igenom rapporteringssystemet om incidenter och händelser för att få en övergripande bild av hur vi hanterat verksamheten och var vi kunde förvänta oss hitta aktivitet, berättar Lars.

Med hjälp av flera specialister från företag som Geosigma, ISS, Geonova, COOR/NUVIA, SWECO, Scandpower startade provtagningarna för snart två år sedan. Med fokus satt på de ställen där man misstänkte att fynd kunde göras. Över 300 borrkärnor, varav hälften utomhus, togs upp och analyserades. Flera tusen strykprov togs inne i byggnaderna.

Resultaten som droppade in gjorde honom rätt så tillfreds:
– De visade ju att anläggningen var väldigt ren. I princip finns förhöjd aktivitet bara i sedimentdammarna, men i marken och grundvattnet finns så gott som inga indikationer på någon kontamination, eller andra miljöstörande ämnen för den delen, säger han.

Proverna som exempelvis togs såväl vid strandkanten, 40 meter från byggnaderna, som 500 meter ute i Öresund, visade ett i stort sett opåverkat vatten.

Trots detta finns förstås en hel del som måste hanteras eller helt enkelt slutförvaras. Enligt den första grova studien handlar det om 19000 ton betong och stål.
– Vi räknar med att de förfinade studier som pågår nu ska få ned den mängden, framförallt ska nog mer metaller kunna återvinnas, säger Leif Roth.