Främst två brister framförs av Kungliga Vetenskapsakademien över Energimyndighetens rapport om forskning och innovation på energiområdet. Dels att kärnkraft inte inkluderas som energislag, dels att man inte behandlar det EU-direktiv som innebär att Sverige ska spara mest energi av alla EU-länder trots att vi har i princip fossilfri elproduktion.

Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, har beretts tillfälle att yttra sig över Statens Energimyndighets rapport ”Forskning och innovation för ett hållbart energisystem”.

KVA ställer sig i huvudsak positiv till huvuddragen av de förslag som framförs om satsningar på forskning och innovation för perioden 2012–2016. Dock anser man att anslagen till forskning inom hållbara energislag bör höjas väsentligt med de ambitiösa mål som satts upp för 2030 och 2050.

KVA finner det anmärkningsvärt att kärnkraften inte inkluderas i Energimyndighetens analyser. Akademien anser att alla förslag om ny elkraft haltar då inget sägs om vad som planeras ske med kärnkraften, vilken står för närmare hälften av svensk eltillförsel.

KVA anser det anmärkningsvärt att Energimyndigheten inte behandlar det nya direktiv som nu diskuteras inom EU-parlamentet och som avser bindande nationella energibesparingsmål. Enligt det nya direktivet ska den primära energikonsumtionen inom EU minska med 20 procent. För svensk del ska den år 2020 ha minskat med 26 procent (83 TWh), vilket motsvarar betydligt mer än hälften av den svenska industrins energibehov eller lika mycket som hela transportsektorns behov. Inget annat land inom EU har belagts med så höga besparingskrav.

För att Sveriges totala energitillförsel, som i dagsläget beror till 33 procent på fossila bränslen, ska kunna komma ned till 10 procent år 2050 måste följande åtgärder vidtas enligt Vetenskapsakademiens Energiutskotts analyser:

1. Fossilbränsleanvändningen: Denna måste minskas radikalt, i synnerhet inom transportsektorn som står för den dominerande delen av den nuvarande fossila användningen.
2. Bioenergin: För svensk del ter sig bioenergi som det mest attraktiva alternativet när det gäller omställningen från den kvarvarande fossila energin, främst genom bättre utnyttjande av avverkningsrester från skogen.
3. Vattenkraften: Denna ska även fortsättningsvis vara källa för reglering av intermittent kraft och behöver därför byggas ut med 5–10 TWh för att möjliggöra utbyggnaden av intermittent energi (vind-, sol- och vågenergi).
4. Kärnkraften: Samtliga svenska reaktorer faller för åldersstrecket fram till år 2050 och därför måste beslut snart fattas om att ersätta dem med nya reaktorer.
5. Förnybar intermittent energi, vind-sol-våg: Den småskaliga vindkraften och solenergin samt egenproducerad värme kan få stor betydelse för – bland andra – enskilda hushåll, köpcentra och småindustrier som kan tillgodose sina värmebehov och producera egen el för laddning av elbilar etc.
6. Effektivisering: Fram till 2050 beräknas Sveriges energianvändning genom effektiviseringar kunna minska med 20 procent – mycket tack vare tekniklösningar som elbilar, elvärmepumpar, varvtalsreglerade motorer och pumpar samt lågenergilampor.
7. Framtidssyn: Ökad tillgång på elektrisk energi möjliggör alltså effektiviseringar i sig. Energiutskottet räknar med att det år 2050 produceras 20 procent mer el genom effektivare kärnkraft och utbyggd vatten-, vind-, sol- och vågkraft.