De svenska fjärrvärmeverken använder mer bioolja än fossil olja. De senaste tillgängliga siffrorna visar en användning på 2,2 TWh biooljor i fjärrvärmen, mot 1,46 TWh fossil eldningsolja. Biooljorna används för värme- och elproduktion, främst för topplast under kalla vinterdygn, men också som reserv vid driftavbrott och vid låglast sommartid.

Det framgick när Svebio och Svensk Fjärrvärme på tisdagen ordnade en gemensam temadag om biooljor på Tekniska museet i Stockholm. Vid konferensen medverkade cirka 120 personer från företag som levererar och använder biooljor, brännartillverkare, konsulter och forskare.

Bioolja är en doldis i svensk energianvändning och ett för allmänheten relativt okänt bränsle. 2,2 TWh – det betyder att biooljor ger ett nästan lika stort tillskott av förnybar energi som vindkraft (idag cirka 3 TWh) och mer än biogas (cirka 1,2 TWh). Tack vare den höga koldioxidskatten är Sverige ett av de länder i Europa som använder mest biooljor.

Biooljor består till stor del av rest- och biprodukter från den vegetabiliska oljeindustrin och skogsindustrin (tallolja), men också av jungfruliga oljor som rapsolja. Ett annat exempel är återvunnen frityrolja från restauranger.

Ett viktigt tema på konferensen var att diskutera hur de nya hållbarhetskriterierna från EU ska hanteras. Kriterierna gäller både biodrivmedel, som etanol och biodiesel, och andra flytande biobränslen. Kraven innebär att de berörda företagen, leverantörer och användare av biooljor, måste deklarera sin användning och visa hur produkterna uppfyller kraven på hållbarhet och klimatnytta. Detta för att få del av skattebefrielse, elcertifikat och andra stöd som ges för förnybar energi. Hållbarhetskraven gäller bland annat reduktion av växthusgasutsläpp, skydd för biodiversitet, naturvårdshänsyn och markanvändning.