De senaste årens nysatsningar inom kärnkraften har betytt ett uppsving för lyftbranschen. Från att till största delen ha inriktat sig på lyft i samband med revisioner har nu ett antal moderniserings- och nybyggnationsprojekt startats och efterfrågan på lyftpersonal med högsta kompetens är stor. Sedan ett antal år pågår ett samarbete inom KIKA, krananvändare inom kärntekniska anläggningar, för att sprida kunskaper och utbyta erfarenheter inom området.

Organisationen KIKA kan man säga startades under Växjö krandagar som hölls för första gången 1999 och drog ca 50-talet deltagare. Under samlingen då representanter från hela lyftbranschen var på plats upptäckte Kjell Andersson vid Inspecta att det fanns väldigt många synergieffekter i att inleda ett samarbete mellan de olika kärntekniska aktörerna.
– Vi märkte att många drogs med likartade problem och genom att föra upp frågorna på bordet kunde många svårigheter åtgärdas eller helt undvikas, berättar Johan Dagnäs, lyftansvarig vid OKG och medlem i KIKA:s ”styrelse”.

Internationella träffar
KIKA har sedan dess vuxit och förra året anordnades den första internationella sammankomsten och det kom representanter från 11 olika nationer vilket vi tycker är fantastiskt.
– Inom kärnkraften i Sverige har vi alltid varit väldigt öppna mellan de olika verken, men de utländska deltagarna var till en början något återhållsamma. Diskussionerna tog dock ordentlig fart efter ett tag, säger Johan Dagnäs. Det visade sig att också vi hade mycket att lära våra gäster från utlandet.

Nästa KIKA international anordnas i Växjö den 19:e oktober nästa år.

Idag har Växjö krandagar omkring 300 deltagare på sina träffar.

Deltagare kommer från lyftbranschen, kraftindustrin och minst från leverantörs- och tillverkarsidan. Konferensen har dessutom på senare år också utökats med en utställning.

KIKA har också vuxit och innefattar förutom alla svenska kärnkraftverken även kärnkraftverken i Finland men även SBK och Studsvik ingår numera i samarbetet

Samordnad utbildning
Inom KIKA pågår också ett stort antal projekt inom olika delar av lyftbranschen.
Ett projekt handlar om hur kompetensnivån på lyftpersonalen säkerställs.
– Vi har därför sedan 2002 arbetat med att ta fram gemensamma utbildningskrav för kärnkraftanläggningarna, berättar Johan Dagnäs. Det finns fortfarande skräckexempel på utbildningar där man plockar ut ett körkort på ett par timmar utan att ha varit i närheten av en enda kran. Sedan Arbetsmiljöverket ändrade textinnehållet i sin AFS 2006:6 är det lättare att få folk att förstå att de måste utbildas. Tyvärr står det inte tillräckligt tydligt om utbildningens innehåll och om det är 1 timmas utbildning eller 40 tim.

I KIKA:s läroplan däremot finns noga angett vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att de olika körkorten ska kunna erhållas. Kriterierna är även samordnade mellan anläggningarna.
– Första steget i läroplanen är grundutbildningen som är riktad till alla, oavsett om man praktiskt kommer att utföra lyft eller inte. Under fyra timmar går vi igenom de lagar och paragrafer som styr lyften och vilka olika ansvarsområden och skyldigheter de olika rollerna i lyftet har, dvs. lastkopplare, signalman, arbetsledning, lyftledning, kranförare osv, berättar Johan Dagnäs.

Praktisk övning
Efter grundutbildningen följer 16 timmars undervisning i lastkoppling och signalering.
– Då går vi igenom de olika lyftredskapen, signalering och gränsvärden för olika tillvägagångssätt. Väldigt mycket handlar också om lyftvinklar och hur de påverkar öglor, chackel och stroppar, säger Johan Dagnäs.

Därefter följer praktiska övningar i både lastpendling och signalering.
– Då får man köra en bana där samspelet mellan kranförare och personalen på golvet sätts på prov. Kommunikationen mellan de olika aktörerna i lyftet är av yttersta vikt, säger Johan Dagnäs.
När den praktiska delen är avklarad och godkänd har man det gröna körkortet, vilket innebär att man får vara lastkopplare, signalman, agera som lyftledare och får köra kranar upp till max tre ton.

Gult körkort
För att bli kranförare krävs ytterligare 16 timmars utbildning där fokus ligger på kranmekanik, olika styrsystem, vilka begränsningar och skyddsanordningar som finns för olika kranar samt kontrollen före, under och efter lyft.
– Därefter följer ytterligare praktiska övningar där vi också tillför stressmoment under lyftet, berättar Johan Dagnäs. Det finns ofta en stor del stress i samband med lyft. Säkerhetsföreskrifter ska följas under snäva tidsramar, samtidigt som komponenterna som lyfts ofta är i mångmiljonklassen. Detta får inte påverka kranföraren. En uppstressad kranförare är inte en bra kranförare.

Detta har lett till att organisationen kring lyften förändrats så att lyftkoordinatorer till större del ansvarar för det administrativa, medan kranföraren lägger full fokus på att genomföra lyftet så säkert som möjligt.
– Vi får bara inte tappa! Kör man emot någonstans kan det resultera i reparationer för miljontals kronor och hela projekt kan försenas. Vi får inte tappa, vi får inte köra emot utan vi ska hela tiden ha säkerheten i förta rummet upprepar Johan Dagnäs.

Blåa körkort för handplockade
Med det gula körkortet i handen finns inga begränsningar för hur stora traverskranar man får köra. Begränsningar finns dock vad gäller personbefordran, dvs. att lyfta personal i korg, och för lyft med säkerhetstekniska föreskrifter, STF-lyft.
– Inom kärnkraften finns en del lyftmoment som är av extra dignitet. Det gäller exempelvis lyft av bränsle eller bränsleflaskan, säger Johan Dagnäs. Här behövs ytterligare en kompetensnivå.
Därför har man infört ett blått körkort där de som bedöms som lämpade för STF-lyft handplockas för vidare utbildning.
– Det handlar om lugna och trygga kranförare som varit med på ett antal revisioner och vet vad det hela handlar om. Det är inte vem som helst som får chansen att ta det blåa kortet. Återigen, vi får bara inte tappa, framförallt inte inne i exempelvis reaktorhallen.

Rapportering
Incidenter och olyckor inträffar dock mellan varven.
Också här spelar KIKA en viktig roll för att snabbt sprida kunskapen.
– Så fort något oplanerat inträffar dokumenterar vi det. Dels för den löpande dokumentationen för anläggningen, men också för samarbetet inom KIKA. Detta gäller oavsett om det var den mänskliga faktorn som felade, eller om det var något materialfel, berättar Johan Dagnäs.

Genom informationsutbytet kan exempelvis andra anläggningar med liknande utrustning snabbt kontrollera om de riskerar samma fel.
– Detta gäller också om vi gjort något som fallit väl ut. Exempelvis om vi hittat en typ av lyfttalja som förenklar underhållsarbetet så meddelar vi det också, säger Johan Dagnäs.
Inom KIKA genomförs också tester av utrustning kontinuerligt.

Gemensam säkerhetsstandard
Ett annat stort arbete som KIKA nu är mitt uppe i är att IKH normerna som många av kranarna är byggda efter håller på att upplösas och övergå till en gemensam europeisk standard.
– Här kommer vi framöver att ta ett större krafttag, säger Johan Dagnäs.

Tanken är att klassificeringen i den nya standarden ska följa konsekvensen av en tappad last. Utrustningen som används i de olika klasserna kommer sedan att ha minimikrav gällande lyftförmåga och hållfasthet.
– Skalan vi arbetar efter är uppdelad i ett antal konsekvenssteg, från ömmande fötter och avskalad färg till tappat bränsle och radioaktivt utsläpp, säger Johan Dagnäs.

KIKA undersöker nu hur regelverken som redan nu finns kan användas i en framtida standard – Det finns också en hel del nyheter som tillkommit i jämförelse med den utrustning som fanns 1968 då de första kranarna installerades här på OKG.
Man tittar också mycket på internationella erfarenheter och vilka standarder som gäller i exempelvis USA, Tyskland, Frankrike och Finland.
– Det är givetvis mycket att sätta sig in i, men det är oerhört intressant, menar Johan Dagnäs.

Lyftansvarig
Johan Dagnäs har varit vid OKG i 25 år. Som lyftansvarig har han mer eller mindre ansvar för alla lyft som görs i anläggningen.
– Jag finns till hands för lyftpersonalen har frågor eller om utrustningen måste kompletteras för att uppfylla kraven, säger han.

All lyftutrustning kontrolleras och underhålls kontinuerligt, beroende på hur mycket utrustningen används och en gång om året görs en större genomgång av delarna.
På OKG är det Kone Cranes som sköter det avhjälpande och förebyggande underhållet på kranarna via skriftligt serviceavtal.
– Får vi ett fel på en kran, skrivs en felanmälan och vi undersöker vad det är för fel. Kan vi åtgärda det själv gör vi det, om det behövs extra specialistkompetens kontaktar vi Kone Cranes .
Också uppgraderingar av utrustningen går via Johan Dagnäs.

– Besluten om eventuella uppgraderingar fattas i slutändan av ägaren, ju mer information om underhåll brister och underhåll jag har att tillgå, desto lättare blir investeringsbeslutet att fatta.
Ny kranutrustning måste dock installeras så att det inte uppehåller all annan löpande verksamhet.

Materialutveckling
– Utvecklingen på materialsidan har gått framåt under mina år i branschen, säger Johan Dagnäs. Ett exempel är stålet. Där jobbade vi med hållfasthet klass 3 som gemensam standard då jag började. Idag är vi uppe på klass 12. Det har lett till smidigare utrustning som är bättre anpassad för verksamheten.
Också här spelar KIKA en viktig roll i och med att också tillverkare och leverantörer finns med i nätverket. På så vis får de hela tiden feed back på vilken utrustning som fungerar och kan utvecklas vidare och vad som kan tas bort från marknaden.

– Vi är noga med att all utrustning vi använder uppfyller ställda krav och är CE-märkt. Vi utför mottagningskontroller och belastningstestar för att förvissa oss om att utrustningen är säker att använda. Trots att den regeln kom 1995 så finns det ännu tillverkare som inte efterlever den.

Vidare har OKG som policy sedan en tid att enbart köpa taljor och block utrustade med överlastskydd.
– Bara det har inneburit en halvering av tillbud. Förr hände det att exempelvis krokar rätades ut, men det händer inte längre, säger Johan Dagnäs.

Hektisk tid
Vid OKG pågår nu ett antal större moderniseringsprojekt. Bland annat ska blocken O2 och O3 effektiviseras och mycket ny utrustning ska lyftas på plats.
OKG är med redan på beställningsstadiet, då i konsultativt syfte för att ge synpunkter och komma med direktiv gällande leveranser ur ett lyftperspektiv.
– Det har varit mycket att koordinera, säger Johan Dagnäs som beskriver arbetsplatsen som ett logistiskt myller. Det är många som ska dela på kranarna och utrymmet.

Därför måste allt material vara på plats innan några lyft genomförs. Detta för att OKG ska kunna verifiera att allt finns och är rent och snyggt samt att det passar.
– Det är här det kan bli stopp i projekten om leverantörerna inte hinner få fram utrustningen i tid. Sakerna måste lyftas på plats i rätt ordning. Det kanske inte ens är möjligt att lyfta in något i ett senare läge får då kanske en annan komponent står i vägen.

Innan lyften, görs en så kallad ”pre job briefing” där arbetet gås igenom mycket noga med de inblandade samt personal från skyddsorganisationerna. Kranförare plockas ut, tidsplaner gås igenom och personalen bestyckas. Nu vet alla vad som ska göras och riskerna har vi därmed försökt minimera så mycket det går. Samtidigt vet ju alla vad som ska göras och hur det ska göras.

Nyrekrytering
OKG har ett avtal med ISS Facility Service ett sk Service Level Agreement. Detta innefattar även lyft och lyftpersonal.

Enligt avtalet ska ISS tillhandahålla minst tio kranförare med blå kompetens årligen. Men OKG har också en styrka med egen lyftpersonal. Men tillgången på lyftkompetens har varit varierande över årens lopp. Nu när vi har bättre översikt och kontroll på lyftsidan har det blivit lite mer status att vara kranförare och kranförarna är stolta för sitt kunnande.
– När jag började vid OKG 1983 fick vi kursettorna från drift- och underhållsingenjörsutbildningarna. De sökte sig till kärnkraften för det var en framtidsbransch, minns Johan Dagnäs.

Därefter följde ett antal år då det var svårare att få tag i folk. Efter folkomröstningen. Då var det helt plötsligt en nedläggningshotad industri.
– Nu har det vänt igen efter beslutet om att kärnkraftens förnyelse. Det har gett ett en framtidstro och ett hopp för hela branschen och vi kommer att ha mycket att göra de kommande åren, avslutar Johan Dagnäs.